Jag kan inte fatta att det snart gått sju månader sedan allt började.
Jag minns allt så väl fortfarande, i minsta lilla detalj. Allt började med att du skrev till mig och redan efter någon dag bytte vi nummer och efter det smsade vi dagarna i ända och pratade i telefon lång inpå nätterna. Det tog kanske 1 vecka, knappt det innan vi bestämde oss för att träffas för första gången. Jag minns det fortfarande som det vore igår.
Det var helt klart kärlek i första ögonkastet, inget snack om den saken. Det är ingen lögn. För första gången i mitt liv får jag vara med om riktig kärlek vid första mötet.
En beskrivlig känsla svår att sätta ord på. Jag minns så väl första kramen som kom väldigt snabbt. Dem blev snabbt väldigt många och under en period gjorde vi inget annat.

Vi var med varandra upp mot 12 timmar i princip varje dag i ca två veckor från kväll till morgon. Ja, ni hörde rätt. Ibland hände det att vi inte åkte hem förren klockan var runt fyra och solen mer eller mindre höll på gå upp. Enda sedan första dagen kände vi att det fanns något där. Och det visade sig med tiden också. Första pussen kom en kväll som ett brev på posten. Det kändes helt rätt och från det ögonblicket förändrades allt.

Vi blev officiellt ett par och nu har det gått hela sju månader sedan allt började och har långt ifrån lessnat på varandra. Folk säger att man ofta lessnar på varandra om man träffas ofta men jag vet inte om jag kan hålla med där. Det är nog olika för oss alla och ingen kan säga något annat om den saken. Även om jag och min pojkvän inte träffas exakt varje dag så gillar vi att träffas regelbundet. Anledningen till det är att vi bara bor ett stenkast ifrån varandra vilket innebär att vi kan gå till varandra när vi känner för det.

Vi träffades via internet redan för snart sex år sedan men lyckan blev kort. Någonting drog isär oss och efter det tappade vi kontakten helt och hållet. Men nu, drygt fem år senare tog vi upp kontakten igen och nu är vi lyckligare än någonsin. Det tog mig ca femton år att hitta dig, att få svart på vitt att du ens existerade. Det tog ett par sekunder att förlora dig. Och det tog yttligare ca fem år att få tillbaka dig. Men det var så värt all väntan.
Du var värd att vänta på. Nu ska jag göra allt för att lyckas behålla dig.
Så till alla er där ute som är olyckligt kär, ensam, olycklig - you name it..
Ge inte upp. När man väntar på något gott väntar man aldrig för länge.

Vi har en ljus framtid framför oss och jag kan knappt vänta och se vad framtiden har att erbjuda. Du är överlägset den absolut bästa person jag någonsin har träffat och det är först nu jag insett att jag aldrig kommer träffa någon bättre.
Jag tänker på dig varje kväll innan jag somnar och vaknar alltid upp med ett leende på läpparna morgonen därpå. All because of you.
Din sedan 21 oktober, och länge blir det - om jag får bestämma.
Jag älskar dig och det om något är sant ♥