dag 3
Det går inte att sätta fingret på vad kärlek egentligen är.
Kärlek finns i många olika former.
Det kan vara kärlek till sin familj, sina vänner, sin partner eller varför inte ett husdjur?
Det är något vi alla upplever olika. Det är mycket blandade känslor.
Kärlek är något vi alla vill ta del av, något alla vill ge och få.
Kärlek är något vi alla behöver.
Idag har jag och hjärtat sju månader tillsammans ♥
(Och därför valde jag denna punkt just idag.)
Jag kan inte beskriva min kärlek till dig, men endå försöker jag hela tiden sätta ord på det jag känner för dig. Jag borde ha förstått att alla andra bara var tidsfördriv, för det är du som är här för att stanna. Som jag har längtat, som jag har väntat.
I så många år har jag väntat på någon som stått här precis framför mig.
Jag älskar dig över hela mitt hjärta älskling ♥
dag 2
Dag 2 - Ett ögonblick värt att minnas.
Det har snart gått ett år sedan jag jag räknade ner månader, veckor och dagar till den stora dagen. Det är nästan ett helt år sedan min kropp var fylld av blandade känslor och ett lyckorus som aldrig tog slut. Även om min dag inte blev som jag tänkt mig så lyckades endå min familj och vänner göra den till den bästa. Studenten är en av livets höjdpunkter och det kommer jag minnas så länge jag lever.
En annan sak som jag aldrig kommer glömma är den dag då jag fick svart på vitt att jag klarat både uppkörningen och skrivningen. Det är snart ett halvår sedan jag stod där och fick pappret angående Körkortet och jag minns det fortfarande som det vore igår.
Vilken lättnad det var, tror jag aldrig känt mig så glad i hela mitt liv.
Detta var en av mina största händelser hittils i mitt liv.
Och en sista sak som är värd att minnas. Det var den dag jag träffade min Kärlek.
Jag fick för första gången i hela mitt liv vara med om kärlek i första ögonkastet.
För första gången någonsin föll jag för en främling.
För sanningen är den, att vi kände varandra knappt då. Men att det fanns något mellan oss och att det var kärlek för oss båda, det stod klart redan efter första mötet.
Listan kan bli lång, men detta för räcka för denna gång.
dag 1
Jag är egentligen blond.
Jag bor inte med min biologiska familj.
Jag varken snusar eller röker.
Jag har en helt underbar pojkvän, tveklöst den bästa jag haft (och jag har haft några...).
Jag har förlorat alla mina mor- och farföräldrar vilket tynger lillhjärtat ibland.
Jag har otroligt fina vänner.
Jag har planer att flytta så fort jag får chansen, och då - tillsammans med min pojkvän.
Jag skulle inte kunna leva utan musik.
Jag stormtrivs på mitt nuvarande jobb utan problem.
Jag har körkort och egen bil.
presentation av mig själv
Mitt namn är Viktoria Sandberg, 19 år gammal och befinner mig i dagsläget i Sundsvall, Sidsjö om man ska vara mer exakt. Där har jag bott hela livet tillsammans med min familj som består av mamma, pappa samt tre av mina sammanlagt fem syskon. På fritiden umgås jag med mina vänner, jobbar och njuter av livets alla stunder.
Mitt liv har inte varit en dans på rosor, jag har varit med om mycket saker. Jag har gjort saker jag inte är stolt över, något jag ångrar idag. Har också haft det jobbigt i skolan, men det är inget jag tänker gå in närmare på. För att göra en lång historia kort, har hela min uppväxt varit väldigt traslig. Finns många orsaker bakom allt detta, men det håller jag för mig själv. Har förlorat alla mina far- och mor föräldrar efter bortgång, vilket även det sätter sina spår i lillhjärtat men livet måste gå vidare ändå. Men trots allt detta har livet ordnat upp sig på ett bra sätt och allt detta tack vare min familj och vänner som funnits där i alla tider.
För ca fem år sedan började jag träffa en kille och det pågick under en tid, men lyckan blev kort. Någonting gick snett, och vi tappade kontakten efter det. Nu, fem år senare har vi hittat tillbaka till varandra och är tillsammans sedan drygt ett halvår tillbaka och vi är lyckligare än någonsin. Hans namn är Viktor och det är honom jag älskar.
Som person är jag en lugn och snäll tjej, men ändå händer det att folk uppfattar mig som elak. Jag vet inte orsaken till detta eftersom jag är snäll mot alla som är snäll tillbaka. Samtidigt är jag inte en person som står och tittar på medans andra kastar skit på mig. Det är något jag inte accepterar, och då tar jag saken i egna händer.
Har sportat en stor del av mitt liv. Redan vid sex års ålder hade jag hjärta för fotboll och spelade i olika föreningar i hela tio år. Jag brann för fotboll länge och väl, men som allting annat så tappar man intresse någon gång och det gjorde jag vid sexton års ålder.
Egentligen var det inte det som var problemet, det som hände var att mitt dåvarande fotbollslag las ner och efter det fanns inte orken att söka sig till en ny klubb i och med att det var så mycket med skolan då och allt annat som livet innehåller.
Vid sjutton års ålder fick jag även ögon för cheerleading men det pågick bara under dryga halvåret innan jag tröttnade och på den vägen är jag.
Idag håller jag inte på med något men har fortfarande ett stort intresse då det gäller nästan all sport. Hockey är en svårslagen favorit, då Timrå IK hjälpt mig att öppna upp ögonen. Timrå IK är det enda laget i mitt hjärta och så kommer det förbli också.
Som avslutning vill jag tacka er alla som gjort detta möjligt för mig, tack. Utan er alla hade mitt liv inte varit så pass bra som det är idag.
